Bland de växter som är gröna vintertid skiljer man på de som är städsegröna och de som är vintergröna. Vad är då skillnaden? Jo, städsegröna växter är gröna hela året och fäller inte bladen när nya blad kommer på våren. Vintergröna växter behåller bladen största delen av vintern men fäller dem under senvinter eller vår när de nya bladen kommer. Exempel på vintergröna växter är Ligustrum vulgare ’Atrovirens’ och Waldsteinia ternata. Exempel på städsegröna växter är Prunus laurocerasus, Rhododendron och de flesta barrväxter. Städsegröna växter behåller dock inte, som många tror, sina blad för evigt utan ett visst utbyte sker allt eftersom. Livslängden hos blad eller barr hos städsegröna växter är ofta 3–4 år.
Ligustrum-vulgare-Atrovirens
Skötsel av städsegröna växter
Värt att tänka på vid användning av städsegröna växter är att det sker avdunstning från bladen även vintertid. Detta kan resultera i torkskador när marken är frusen eftersom växten inte kan suga upp nytt vatten för att ersätta det som avdunstat. För att minska risken för torkskador placeras de städsegröna växterna med fördel i halvskugga och i skyddade lägen där de inte utsätts för uttorkande vindar. Om vårsolen är stark kan växterna dessutom skyddas med grankvistar eller säckväv. För att städsegröna växter ska ha de bästa förutsättningarna inför vintern bör de hunnit etablera sig ordentligt. Om hösten är torr kan det även vara bra att vattna ordentligt.
Lagerhägg – Prunus laurocerasus
En favorit bland de städsegröna bladväxterna är lagerhäggarna. De har kraftiga, läderartade, ofta glansigt gröna blad, väldoftande gräddvit blomning i maj-juni och svartröda bär som gärna äts av fåglar. Lagerhägg är relativt anspråkslös och tål ganska torra och sandiga jordar även om de föredrar friska till fuktiga, humusrika, näringsrika jordar med ett pH runt 7.
Lagerhägg har många användningsområden; som solitär vid entrén eller i rabatten, som tät häck eller som högre marktäckare eller som underplantering under träd. Vilken sort du ska välja beror på önskad funktion.
’Mount Vernon’ är en låg och bredväxande sort som passar bra som marktäckare. Den blir 30–50 cm hög och cirka 1 m bred. Härdig i zon 1–2(3). Även sorten ’Piri’ kan användas som lägre marktäckare. Sorten är långsamväxande och har ett kuddlikt växtsätt. Den blir ca 60–80 cm bred och hög och är härdig i zon 1–3.
Prunus-laurocerasus-Mount-Vernon
Till underplantering och högre marktäckning finns flera sorter att välja på.
Utöver klassikern ’Otto Luyken’ finns de bredväxande sorterna ’Cherry Brandy’, ’Mano’ och ’Van Nes’. ’Cherry Brandy’ har ett friskt grönt bladverk och bronsfärgad nytillväxt. Den blir ca 1 m hög och dubbelt så bred. Härdig i zon 1–2. ’Mano’ har dekorativa orangefärgade skott, blir ca 1 hög, 1,5 m bred och är snäppet härdigare än ’Cherry Brandy’, zon 1–3. ’Van Nes’ har avlångt elliptiska, glänsande mörkgröna blad och riklig vit blomning. ’Van Nes blir 1–1,5 m hög och rejält bred, 2–4 m. Härdig i zon 1–2.
Prunus-laurocerasus-Otto-Luyken
Prunus-laurocerasus-Mano
Till häck, solitär och grupp är numera sorten ETNA (’Anbri’PBR) storsäljaren.
ETNA har ett kompakt upprätt växtsätt, stora rundade blad och bronsfärgad nytillväxt. Sorten blir 1,5–2 m hög och 1–1,5 m bred. ETNA är förhållandevis härdig, zon 1–3. En sort i samma storlek som vi antagligen kommer få se mer av framöver är ’Absolute Choiz’ som odlas av Nygaards Plantskole i Danmark. Sorten har ett vasformigt habitus och stora, friskt gröna blad. ’Absolute Choiz’ har i försök visat sig vara den som klarar vinterfrost bäst. Den blir ca 1,5–2 m hög. Provodling pågår i zon 3–5.
Prunus-laurocerasus-Etna
Önskas mer högvuxna sorter till häck och grupplanteringar finns ’Herbergii’ och ’Schipkaensis Macrophylla’ som båda blir 2–3 m höga.
Mycket att välja på
I den här artikeln finns inte utrymme att presentera alla härliga, städsegröna bladväxter men nedan ser ni ett axplock som alla finns beskrivna växtplaneringsverktyget Planter. Dessvärre är städsegröna bladväxter sällan härdiga i höga zoner, men det finns desto mer att använda inom barrsegmentet. Inspireras och se till att få med någon eller några växter som ger trädgården eller anläggningen färg och liv även vintertid.
För fler förslag, se artikeln hos Gröna trender.
Artikeln publicerades i samarbete med Gröna trender och hittas här: Gröna trender.
På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet kartlagt hur näringslivet arbetar och följer upp sitt arbete med biologisk mångfald. Det visade sig att det finns stora skillnader mellan företag av olika storlekar och mellan företag som har direkt eller indirekt påverkan på den biologiska mångfalden.
Större företag har mer resurser att följa upp, vilket i sig inte är anmärkningsvärt, medan mindre företag behöver mer stöd i detta arbete.
Det är också intressant att se att företag som har verksamheter med direkt påverkan på biologisk mångfald, till exempel genom markanvändning som skogs- och jordbruk, har ofta ett mer etablerat arbete , och ibland även mål för biologisk mångfald som de följer upp. Företag som har verksamheter med mer indirekt påverkan på biologisk mångfald, till exempel genom sina leverantörskedjor eller via insatsvaror, har vanligtvis påbörjat det strategiska arbetet med biologisk mångfald och etablera en struktur för mätning och uppföljning men har en längre resa att göra.
Rapportens resultat visar också att många företag upplever att det finns en komplexitet i att mäta och följa upp påverkan på den biologiska mångfalden.
De åtgärder och aktiviteter som företag gör för att bidra till Sveriges miljömål är många. För att visa vad man faktiskt gör kan man ladda ner en COP-mall och presentera den i företagets hållbarhetsrapport eller på webben. På så sätt visar ni vad ni gör för att nå Sveriges miljömål.
Regeringens nationella miljömålssamordnare för näringslivet tog fram mallar så att företag årligen kan visa sitt arbete för miljömålen i miljömålsstrukturen.
The United Nations Biodiversity Conference (COP15) ended in Montreal, Canada, on 19 December 2022 with a landmark agreement to guide global action on nature through to 2030. Representatives from 188 governments have been gathered in Montreal for the past two weeks for the important summit.
Chaired by China and hosted by Canada, COP 15 resulted in the adoption of the Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework (GBF) on the last day of negotiations. The GBF aims to address biodiversity loss, restore ecosystems and protect indigenous rights. The plan includes concrete measures to halt and reverse nature loss, including putting 30 per cent of the planet and 30 per cent of degraded ecosystems under protection by 2030. It also contains proposals to increase finance to developing countries – a major sticking point during talks.
The stakes could not be higher: the planet is experiencing a dangerous decline in nature as a result of human activity. It is experiencing its largest loss of life since the dinosaurs. One million plant and animal species are now threatened with extinction, many within decades.
The Global Biodiversity Framework is adopted at COP 15. Photo by CBD
The GBF consists of four overarching global goals to protect nature, including: – halting human-induced extinction of threatened species and reducing the rate of extinction of all species tenfold by 2050; – sustainable use and management of biodiversity to ensure that nature’s contributions to people are valued, maintained and enhanced; – fair sharing of the benefits from the utilization of genetic resources, and digital sequence information on genetic resources; – adequate means of implementing the GBF be accessible to all Parties, particularly Least Developed Countries and Small Island Developing States.
We can only hope this will be something all will follow, and do all they can to fulfil.
About COP15
Healthy, biodiverse ecosystems sustain life on Earth. Despite the value nature provides, it is deteriorating worldwide – a decline projected to worsen under business-as-usual scenarios. From December 7-19, the world will gather for the UN Biodiversity Conference (COP15) in Montreal to strike a landmark agreement to guide global actions on biodiversity through 2030. The framework will need to lay out an ambitious plan that implements broad-based action across sectors addressing the key drivers of nature loss and ensure that by 2050, the shared vision of living in harmony with nature is fulfilled.
En lång blomsäsong i offentlig miljö har välgörande effekt på alla som passerar. Vår inhemska flora har dock ett väldigt långt vinteruppehåll; den kan inte hjälpa oss förkorta den långa, mörka vinterperioden. Med hjälp av växter som inte riktigt följer den svenska årsrytmen kan vi både förlänga hösten och tidigarelägga våren. I denna artikeln ska vi titta på några av de tidigaste vårväxterna.
Beroende på var i Sverige vi befinner oss kan fördelarna med supertidiga växter variera. I norra Sverige går våren snabbt, och de tidiga växterna kanske bara blommar en vecka tidigare än de senare vårväxterna. I södra Sverige kan det skilja nästan två månader mellan blomningen för en snödroppe och en pärlhyacint. Oavsett hur fort det går kan de tidiga växterna göra nytta för pollinatörer som råkat vakna och behöver mat.
Starttiden för blomning varierar mycket från år till år beroende på vintervädret. Tidiga växter faller ibland offer för ”falska” vårar som följs av en ny köldperiod. Oftast är det dock bara blomningen som tar skada. Då är det bara att hoppas på bättre tur året därpå. Äldre växtindivider har ofta bättre tolerans mot frost och kyla kring blomning, så det är värst de första åren.
Snödroppe, Galanthus nivalis
Snödroppar är klassiska, viltsäkra vårtecken. Det finns massor med namnsorter, men för offentlig miljö passar den rena arten, Galanthus nivalis, eller den fyllda sorten ’Flore Pleno’ som blommar lite längre och har fylligare blommor. Övriga namnsorter hör främst hemma hos samlare.
Den som vill variera sig kan prova två andra vilda arter; Turkisk snödroppe, Galanthus elwesii, och Grön snödroppe, Galanthus woronowii. Turkisk snödroppe ser ut som en större variant av vanlig snödroppe. Grön snödroppe har stora, blanka olivgröna blad som ger ett exotiskt intryck. Blommorna är dock vita, trots det missvisande svenska namnet.
Snödroppar är känsliga mot uttorkning och kräver tidig leverans, senast i september. Ett dygns blötläggning av lökarna innan plantering kan underlätta etableringen. Om det misslyckas behöver man bekanta sig med branschbegreppet ”in the green”. Vissa torkkänsliga lökväxter etableras enklast på våren efter att de blommat, innan bladverket vissnar. Om din leverantör kan tillhandahålla snödroppar ”in the green” är det ofta den bästa lösningen.
Turkisk snödroppe, Galanthus elwesii
Grön snödroppe, Galanthus woronowii
Vintergäck, Eranthis hyemalis, är en annan klassiker. Den är tacksam i många parker för sin tålighet mot tyngre, lite blöta jordar och är precis som snödroppen viltsäker. Tyvärr har dess knöl också problem med torkkänslighet och måste levereras tidigt och planteras direkt, gärna med blötläggning innan. Vintergäck kan även sås, men fröna är lika torkkänsliga som knölarna.
Om växtplatsen är torr kan det vara värt att testa Turkisk vintergäck, Eranthis cilicica, som inte kräver lika mycket markfukt som vanlig vintergäck.
Turkisk vintergäck, Eranthis cilicica
En tidig knöl-doldis i Sverige är Dvärgcyklamen, Cyclamen coum. Den kan odlas i Sverige minst upp till zon 4, men är mycket långsamväxande och har lite högre krav på dränering än snödroppe och vintergäck, så den har inte blivit lika känd. Det bästa sättet att etablera dvärgcyklamen är att köpa knölar eller krukade plantor och sätta dem på en växtplats där jorden sedan lämnas ostörd. Bäst placering är i sluttningar eller på annat sätt upphöjda växtbäddar under lövfällande vedartade växter. Om man inte har en sluttning eller upphöjd bädd är det viktigt att knölarna placeras under lövfällande växter som kan torka upp jorden sommartid.
Blomfärgen kan variera i toner av rosa till vitt eftersom många dvärgcyklamen i handeln är fröplantor. Det finns även sorter med olika färgtoner, bladmarmoreringar och andra bladeffekter. Lyckas man med en dvärgcyklamen kan man räkna med att även de andra sorterna fungerar fint. Eftersom de är så långsamväxande är det bäst att plantera sig till ett bestånd, hellre än att vänta på att de förökar sig naturligt.
Dvärgcyklamen, Cyclamen coum
Julros, Helleborus niger
Julrosor är ett uppskattat släkte med viltsäkra vinter- och vårblommande perenner. En fördel med julrosorna är att de upplevs blomma väldigt länge tack vare de yttre kronbladen som sitter kvar även när blomman går i frö. Det är endast den klassiska julrosen, Helleborus niger, som verkligen blommar på vårvintern, men eftersom den blivit mindre vanlig i odling på grund av svampproblem så känns det synd att inte nämna dess friskare släktingar, trots att de blommar senare på våren.
Hybridjulrosen, Helleborus x hybridus, har på senare år blivit jättepopulär med alla sina olika färgkonstellationer. De är lättodlade och tåliga i allt från torra, skuggiga lägen till full sol och bildar fina tuvor som pryder sin plats i perennrabatten även resten av året.
Även om de flesta julrosor har vintergrönt bladverk är det vanligt att man klipper ned dem på våren för att det övervintrande bladverker blivit fult efter vintersäsongen och för att blommorna ska framträda mer, precis som hos sockblommorna jag skrev om i förra växtporträttet
En annan typ av julrosor som blivit populära har det lite lustiga svenska namnet Föränderlig julros, Helleborus x ericsmithii. De känns igen på sina läderartade blad med glest taggiga kanter och gräddvita till brunrosa blommor. Den mest populära sorten heter ’Winter Moonbeam’ och har blivit en hit på grund av sitt dekorativa, vitmarmorerade bladverk. Föränderlig julros anses inte lika härdig som hybridjulros och vanlig julros, men prova gärna även om du arbetar längre norrut. En upphöjd rabatt underlättar övervintringen hos många perenner.
Vårljung, Erica carnea
Vårljung är precis som dvärgcyklamen lite av en doldis jämfört med de andra växterna i artikeln. Den blommar rikligt och tidigt och förtjänar att användas mer. Vårljung behöver växa i väldränerat läge för att inte rötterna ska ruttna. Den föredrar relativt mager surjord, men klarar även andra jordar. Viktigast är dräneringen. En upphöjd rabatt med lite sandig jord är en bra växtplats. Vårljungen är vintergrön och bildar en fin kudde med barrliknande blad. Det är inte en perenn utan en låg buske, och skötseln liknar lavendelns; klipp in plantan årligen på våren eftersom den svarar dåligt på beskärning av äldre ved och lätt får ”kala ben” om den inte hålls efter.
Denna artikel har tidigare varit publicerad hos Gröna trender.
Fler förslag på vårvinterns blommande växter hittar du i den digitala tjänsten Planter.
Hopp för kulturträden ask och alm! Två trädslag som finns i många av våra historiska miljöer hotas starkt av svampsjukdomar. Det gäller ask och alm. Förutom att de har ett estetiskt högt kulturvärde bidrar de också till den biologiska mångfalden genom sina unika ekosystem. Några av våra främsta natur- och kulturträd, ask (Fraxinus excelsior) och alm (skogsalm Ulmusglabra och lundalm U.minor) riskerar att utrotas på grund av två invasiva svampsjukdomar, askskottsjukan och almsjukan.
Ulmus glabra
Fraxinus excelsior
Ett projekt som finansieras av Marie-Claire Cronstedts stiftelse har nu kommit ett steg närmare bevarandet av ask och alm. I projektet ”Bevara de svenska skogs- och kultur träden, ask och alm” har Åke Olson med kollegor vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, kunnat ta de första stegen i skapandet av en databas av träd som verkar vara resistenta mot respektive sjukdom. I inventeringen har forskarna letat efter resistenta träd med så stor genetisk diversitet som möjligt för att bygga en stark grund för ett bevarandeprogram.
