En skogs naturvärden bedöms ofta med hjälp av indikatorer i olika typer av metoder. Men hur väl fungerar de olika metoderna? Det har SLU-forskare undersökt. Studien genomfördes i närmare 80 barrskogar i norra och södra Sverige. Forskarna undersökte bland annat skogsbiologernas metod. Den bedömer en skogs naturvärden utifrån variationsrikedom av livsmiljöer.
Anne-Maarit Hekkala är forskare vid SLU och den som lett studien. Hon menar att metoden fungerar bra för att identifiera skogar med hög mångfald och för att bedöma naturvärden. Den har dock, anser hon, sina begränsningar.
– Ska metoden användas för att prioritera mellan olika skogar fungerar den bra inom en region, men det är svårare att göra jämförelser mellan regioner, till exempel norra och södra Sverige.
Forskarna jämförde också skogsbiologernas metod med att mäta strukturvariabler i skogen, till exempel mängden döda träd, gamla träd eller andel lövträd. I samtliga områden genomfördes även inventeringar av naturvårdsarter, som fungerade som en kontroll av områdets biologiska mångfald.
– Volymen döda träd är den strukturvariabel som allra bäst förklarar både förekomst och mängd av naturvårdsarter, säger Jörgen Sjögren, forskare vid SLU.
Sammanfattningsvis drar forskarna slutsatserna att volym döda träd och skogsbiologernas metod fungerar bra för att identifiera skogar med höga naturvärden.
– Kunskap om sådana skogar behövs för att veta vilka skogar som ska skyddas och vilka som kan brukas, säger Anne-Maarit Hekkala. Med den kunskapen är det möjligt att undvika att skogar med höga naturvärden går förlorade.
Denna artikel är skriven i samarbete med Miljö online.
Läs hela artikeln: SLU